Jag klagar på mig själv. På min oförmåga att ta tag i saker. På mitt velande. På att jag mår såhär utan någon speciell anledning. Det suger. Men korta menigar är bra har jag hört, ingen variation heller.

Tackar för idag, för att jag har så fina vänner och för att dom står ut med mig. Nu ska jag ut och känna på kylan. Ska gå och lägga mig sen, se till att tagga om och vakna med ett leende på läpparna. För det här är inte jag, men jag ska hitta tillbaka till mig själv.