5 dagar sedan vi var på kliniken, 5 dagar med metacam. Har hunnit med 4 pass longering, 2 med pessoaselen. Idag förstod han faktiskt vad han förväntades göra, och jag tycker ändå att han jobbar på. Lägger upp en film, skittråkigt för alla andra, men vill ha en film nu från i början för att se hur allt ändrar sig, om något ändrar sig. Skönt att ha det på bloggen också, för då försvinner det inte. Hehe, känns som att jag är lite för virrig för mitt eget bästa som lyckas tappa bort sånt oftast.. jaja. Skitsamma. Söt pålle har jag iallafall.

passar på att göra en egen kategori till Geb med, mest för att jag ska kunna följa hur allt utvecklar sig. Så skönt att kunna gå tillbaka sen och se vad som faktiskt hänt.

J satt upp och visade honom, inga fel på hästen verkligen. Efter en stund var det min tur och än en gång kändes det bara rätt. Lite beväm av sig, inte så att man kan säga lat, men inte springig. Så lätt att rida på hinder, och verkligen superhjärna. Finns inte så mycket att berätta om det, jag blev bara dökär direkt.

Så vi bestämde att vi skulle låna honom, åtminstone fram till slutet av maj och se då ifall vi ville köpa honom. Så i slutet av mars fick jag hem honom, blev inte tidigare på grund av krångel med en häst jag hade innan. Tog inte lång tid innan han hade anpassat sig till livet på en riksanläggning.

Och känslan höll i sig, även om han ibland va lite busig och lite mycket häst för mig att rida så kände jag fortfarande att jag hade hittat min prins, och det hänger i sig än. TUR DET.

Började träna för A-C och fick en hel del hjälp, jag lärde mig att rida den galna tokhästen som hoppade omkring överallt (lovar att ni ska få filmbevis, HEHE) så att han nästan såg ut som en fin häst. Tränade även en hel del för dressyrL och även där gick det framåt.

Dock var det en hel del jobb också, Gebbis har alltid haft lite svårt att bli ordentligt lösgjord och att verkligen komma upp med ryggen och arbeta ordentligt. Kanske fått svar på varför nu, men det var ju svårt att veta då. Så vi la en hel del energi på att verkligen rida igenom honom och framförallt att få honom lydig.

I april åkte vi på vår första tävling, en lokal hoppning i Vänsta, 10 minuter från Strömsholm. Hoppade 0.90 felfritt och 1 m med ett pet på sista i omhoppningen. Än en gång insåg jag hur mycket jag tyckte om hästen. Hur snäll som helst att ta med på tävling. Jag som ändå inte hade varit ute på så mycket storhäst tävlingar, dock en hel del ponny, men det är ju faktiskt ganska stor skillnad, kände mig helt lugn på honom. Jag kunde koncentrera mig på exakt det jag behövde och ändå känna att han skötte sig precis som jag ville. Allt flöt verkligen på bra.

en film från tävlingsdebuten

Dagen har fortsatt lika lugnt som den började. Sov ju bort hela förmiddagen, dumt men välbehövligt. Fixade lite i stallet och sen gjorde jag iordning Gebbis för longering.

Provade pessoaselen idag, fick ju faktiskt order från djursjukhuset att longera honom med det. Till en början var han spänd som sjutton, läskigt med något bakom rumpan som trycker på, men efter ett par varv började han fatta grejen. Tror nog det kan bli bra så fort det släpper. och har nog inte berättat det än, han har alltså blivit diagnostiserad med kissing spines, mer om det i ett annat inlägg.

Hann nästan klart innan Linda kom, hon som skulle vara "snabb" i stallet. Så gick det med det ;)

/ Hanne