Läste ett sjukt intressant inlägg hos Fanny som stämmer ganska väl överens med allt det jag funderar på. Tänkte ta och dela med mig lite av mina tankar.

Att förlora en bästa vän är aldrig enkelt. Speciellt inte om det är en själv som tagit beslutet som lett till förlorandet. Att ta bestlutet att avsluta någons liv kan vara något av det svåraste man kan göra. Speciellt när det finns hopp, vilja och en liten chans kvar. Men när är chansen så liten att man kan offra sin bästa vän istället för att ta den?

Geb har stått i tre månader nu. Inte en jättelång konvalecenstid, speciellt inte när det handlar om operationer och ryggar. Ändå finns det någonstanns ett stopp. Vi har sprutat honom i ryggen, utan resultat. Han har fått rehabträning, utan resultat. Han har gått på metacam, utan resultat. Nu har han opererats och fått uppbyggande träning, med okänt resultat. Någonstans här börjar jag känna att det finns inte så mycket mer att göra. Han kan bli sprutad ytterligare en gång, han kan få gå mer på lina och kanske lite mer medicin. Men kan man då veta säkert att det kommer bli bra? Nej. Därför börjar vi komma till en gräns.

Det kostar pengar att ha en häst. Det kostar ännu mer pengar att ha en sjuk häst. Något som kostar ytterligare mer pengar är att ha två hästar. Jag vill tävla, det är en av anledningarna till att jag rider. Jag har absolut inga problem med skogsmulleryttare som inte tävlar eller så, men det tar vi en annan gång. Jag vill ut och vinna, rida ärovarv och få segertäcken. Jag vill sätta mina kval och åka på meeting. Ni vet, allt det där jag brinner för. För det behöver jag en hel häst.

Alltså, det är inte så att jag vill att Geb ska dö. Inte på något sätt, däremot vill jag inte chansa så länge till. Finns det inga klara besked på onsdag börjar jag känna att det är dags att ge upp. Jag klarar inte av hur mycket som helst av att "det finns en stor chans att han blir bra." "Han kommer iallafall kunna fungera som promenadhäst." Det är brutalt, men jag har inte råd att ha en promenadhäst när det inte är det jag vill ha.

Pengar och känslor hör inte ihop helt enkelt. Hur det blir med Geb får framtiden utvisa, iallafall får vi vänta tills onsdag innan något besked finns. Lagom flummigt inlägg, men ni vet. Sån är jag. Nu ska jag snart ut och rasta mina hästar iallafall, får hoppas att dom är snälla idag. Jag är för sjuk för att orka med om dom är dumma..