Insåg det alldeles nyss, jag har verkligen ett helgrymt liv. Har haft en riktig depperiod ett tag nu, men kände verkligen att nu har det vänt. Nu börjar jag bli 100% Hanne. Vet inte om det är en slump eller om jag faktiskt åtsadkommit det själv, hoppas på det sistnämnda eftersom jag inte tror på tur. Jag är verkligen såååå glad över allt just nu, tänkte dela med mig av det. Upp till er om ni vill läsa och glädjas med mig eller om ni väljer att vara bittra och tycka att jag är väldigt medioker och inte ha något att vara glad över ;)

För det första. Jag har världens finaste hästar. Verkligen alltså! Den ena är visserligen skadad och konvalecent men han är på bättringsvägen och jag har haft en sån himla tur (där var det faktistk tur, eller skicklighet, beror på hur man ser det) att allt har gått bra med honom och att han tar det så himla bra. Förhoppningsvis får jag sitta på honom igen om lite mindre än två månader och som jag längtar!!! Går allt som det ska så har jag en häst med världens finaste huvud och dessutom en frisk kropp på det, OSLAGBART! Den andra är inte min, men jag är såååå tacksam över att tog chansen att låna honom. Han är inte överhuvudtaget något jag hade letat efter om jag letat häst, men han är så bra för mig. Världens schysstaste häst och jag lär mig så mycket av honom hela tiden. Han är verkligen perfekt för mig för tillfället och jag är verkligen glad för honom. Båda mina hästar får mitt hjärta att slå extraslag gång på gång, de är verkligen det finaste jag har.

För det andra har jag världens bästa familj, och då menar jag världens bästa. Att de alltid ställer upp, gör så mycket för mig och att de bara finns där betyder så mycket. Att de pushade mig att ta chansen att gå här, och framförallt att de stöttar mig och ännu mer framförallt att de betalar för att jag ska kunna gå här är verkligen guld värt. Det är inte många föräldrar som faktist ställer upp till 100% och gör allt för sina barn, mina gör det gång på gång och jag inser det, jag är så glad för det. Hoppas ni inser det!

Och när jag ändå är inne på den biten så har jag vänner värda sin vikt i guld. Att de står ut med mig när mår som sämst gör bara att jag tycker om dem ännu mer när jag är på topp. Att veta att man har vänner som verkligen ställer upp när de behövs som mest, framförallt utan att man behöver be om det är verkligen något av det bästa som finns. Att de förstår precis utan att man behöver säga ett ord, hur skönt är det inte? Att ha vänner som man kan diskutera hela sitt liv med, som man inte behöver tycka samma som och som man kan träffa efter år utan varandra utan att det känns konstigt det är något speciellt. Jag älskar er!

Sist (för tillfället iallafall) men inte minst så vill jag faktiskt lyfta fram Strömsholm. Det finns många gånger som jag mycket hellre hade velat bo hemma i lilla Alingsås och jobba på ica och dö lite mer för varje dag, men på det stora hela så är jag så glad att jag faktiskt har stått ut. För det här var min dröm, och ni vet vad man säger Don't dream your life, live your dream och det är vad jag gör. Jag har det så bra här, har alla chanser i världen att utvecklas och lära mig så mycket. Jag rider flera gånger i veckan för en av Sveriges bästa tränare och får se ekipage på internationell nivå så ofta och det är så grymt! Det är klart att det finns många dåliga sidor också, men ska man stirra sig blind på det? Då kommer man aldrig bli lycklig. Nej nu väljer jag att se det positiva och göra det bästa av allt.

Nu finns det två typer av människor, de som unnar mig att må så här bra och de som inte gör det. Jag hoppas för er egen skull att de flesta av er är den första typen. Inte för min skull, för jag tror på att alla är sin egen lyckas smed och då ska inte någon annan heller kunna förstöra det, utan mer för er egen skull. Vad tjänar man på att vara bitter och vilja trycka ner andra människor? Och ni som väljer att se det som något bra, Tack och puss och vad fina ni är. Ni är sånna jag vill ha i mitt liv nu, ni är guld värda och fortsätt att se livet på det sättet.

Att vara den som letar fel och hela tiden väljer att se det negativt kan inte vara lätt. Både för att det borde vara väldigt tråkigt och för att det lär ta så mycket energi att hela tiden försöka hitta saker att störa sig på. Det kan inte vara lätt att vara lycklig själv när ingen annan får det, eller det är iallafall vad jag tror. Visst finns det många saker som alltid kunde varit bättre i allas liv, men många av de sakerna går att ändra och om det är ett så stort problem för er så kanske ni borde lägga er energi på att ändra det istället? Det hade iallafall jag gjort :*

Nu ska jag ta tag i lite plugg och snart till stallet, hoppträning för DS idag. Ska bli sååå kul!