Startade tävlingsdagen med superstress, Linda fick rida fram på tre och ännu lite mer dålig planering gav mig två att rida fram på innan jag skulle börja hoppa. Skärpning med räknandet.

Väl inne på banan höll jag på att åka av innan första. Kom en stor vattenpöl som tydligen var ett problem, jag stod i en stigbygel och trodde jag skulle dö. Bestämde mig för att jag skulle rida iaf och kom över ettan och tvåan som normala hästar. Trean var en oxer där man landade halvvägs in i vattnet så han stod emot som satan men tryckte på och han hoppade genom stöd och hinder bara för att undvika pölen. Missade att svänga upp på fyran så fick lägga en volt, och rida på igen.

A-hindret hoppade han fint, på b vet jag inte vad som hände. Plötsligt låg jag i en infångare med en trampad fot och halvt döende. Bara att gå ut från banan och skämmas... Va så arg att jag inte kände att de gjorde ont, uppe vid transporten visste jag knappt vart jag skulle ta vägen. Superskönt att jag har bästa groomen och bästa kompisen med som fixar allt åt mig.

Ska dra en snabbis till Strömsholm och Kolbäck och lämna hästen och köpa godis, sen tillbaka och kolla klart på Linda och sen kolla upp min fot.